Guds eviga tal
Lovprisning till Allah, världarnas Herre, och må Allah höja rangen för Hans sändebud och beskydda hans nation mot det han fruktade för den.
Imam Abu Hanifah sade i sin avhandling ”Al-Fiqh al akbar”: ”Allah talar olikt det sätt vi talar på. Vi talar med redskap och bokstäver, och Allah talar utan något redskap eller någon bokstav”. Detta uttalande bekräftar Allahs egenskap, Tal, som inte liknar andras tal. Likväl som Allah har en Makt, en Kunskap, en Hörsel och en Syn, så har Han också ett Tal, vilket är befallande, förbjudande, lovande, hotande, berättande och utfrågande.
I detta uttalande av Abu Hanifah finns det ett förnekande att Allahs tal, som är en evig egenskap för Honom, skulle vara med en form, skepnad eller liknande. Detta förstås av hans uttalande: ”Och Allah talar utan något redskap eller någon bokstav”. Redskap är talorgan såsom tunga och läppar. Önskar man att uttala en läppbokstav som ”M” eller ”B”, kan man inte det utan att läpparna stängs, eftersom Allah gjorde läpparna till ett redskap hos människan för att hon skulle kunna uttala en läppbokstav. Skulle Hans tal likna sättet människan talar på, skulle Han liknat Sin skapelse, men Allah säger:
لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَىْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ
vilket betyder: ”Inget är likt Honom, och Han är Den Allhörande och Allseende”.
Muslimska lärda sade: ”Man får inte säga: ”Al-Qor´an är skapad” och därefter tiga”. I undervisningssyfte säger man: Al-Qor´an har i detta avseende två betydelser: den ena används om Guds eviga egenskap, som är bekräftad för Honom, i denna betydelse är den inte skapad. Detta är betydelsen av de lärdas uttalande, när de talar om Guds Tal, dvs. den eviga egenskapen, som är bekräftad för Honom: ”Al-Qor´an, Guds Tal är inte skapat”.
Den andra betydelsen av ordet ”Al-Qor´an” används också om den skrift som blev uppenbarad för vår mästare Mohammad, och som ängeln Gabriel reciterade för honom. I denna betydelse är den skapad; Det arabiska språket som den består av är en skapelse, ängelns recitation av den är en skapelse och likaså profetens. Den blev dock kallad Guds Tal, eftersom den inte är uppdiktad av Mohammad eller av Gabriel. Däremot fick Gabriel den överförd, efter Guds befallning, från den bevarade tavlan liksom han gjorde med de övriga himmelska böckerna som han uppenbarade för profeterna, såsom Tora eller Evangeliet. Den uppenbarade skrift vi har i Koranen är alltså en skapelse, men det kallas Guds Tal eftersom det är en hänvisning till de budskap vår Herre kallar oss till. Det betyder inte att den arabiska texten däri är Guds egentliga tal, eftersom Gud inte är lik Sina skapelser på något. Därför är det nödvändigt att förstå denna punkt korrek.
Allah uppenbarade i Koranen:
إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ {19} ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي الْعَرْشِ مَكِينٍ {20} مُطَاعٍ ثَمَّ أَمِينٍ
vilket betyder: ”Sannerligen är det ett uttalande från ett ädelt sändebud (Gabriel), som är utrustad med makt, säkert stående för tronens Herre, åtlydd och trovärdig”. Betydelsen av ”Sannerligen är det ett uttalande från ett ädelt sändebud” är att det är det upplästa av Gabriel, vilket på inget sätt kan vara själva Guds eviga Tal. Beviset på att det som är menat i versen är Gabriel är ”Ädelt sändebud”, eftersom det är känt att Allah inte får kallas för sändebud. Det kan man också konstatera från den beskrivning som framkommit i versen ”Som är utrustad med makt”, dvs. Gabriel har fått makt. ”Säkert stående för tronens Herre”, dvs. han har en hög status hos tronens Skapare. ”Åtlydd” hänvisar till att Gabriel [; Jibril] är åtlydd bland såväl änglar som profeter då han även är ett sändebud bland änglarna, såsom han också är ett sändebud bland profeterna. Han är den ängel som på order av Allah uppenbarade sig för profeterna och informerade dem om Herrens budskap.
