Att frikänna Allah från att likna skapelserna
Prisad vare Allah, världarnas Herre, må Allah höja rangen av sändebudets mästare, vår mästare Mohammad, nådens profet samt rangen av hans älskade och rättroende släkt.
Den bästa handlingen är att tro [på] och ha kunskap om den rätta tron, som sändebudet och hans följeslagare besatt och som blev vidarefört och mottaget av efterföljande generationer, som utbredde och bringade den vidare till andra generationer ända in i denna era. Denna tro är den största och högst ärofulla gåva från Allah, eftersom den garanterar paradiset till dess innehavare. Denna tro är den Allah godtar och allt som strider mot den godtages inte av Allah.
Det viktigaste och absolut grundläggande i denna tro är att ha kunskap om Allah samt att tro på Hans profet Mohammad, må Allah höja hans rang. Kunskap om Allah innebär tron på att Allah existerar utan en början. Hans existens är evig utan en början och att Han är utan slut. Hans existens har inte något slut. Inget existerade förutom Allah. Han fanns och inget annat fanns; varken ljus, mörker eller tomrummet som finns mellan himlen och jorden samt mellan en himmel och en annan himmel, och inte heller tronen fanns. Inget existerar i all evighet förutom Allah. Allt blev skapat från intet till existens av Allah. Man måste tro att Han skapade universum från intet.
Således är den, som tror att Allah är ett ljus som skimrar, okunnig om Allah. Allah uppenbarade om ljus och mörker i följande vers i Koranen:
الْحَمْدُ للهِ الَّذِي خَلَقَ السَّمَوَاتِ وَالأَرْضَ وَجَعَلَ الظُّلُمَاتِ وَالنُّورَ
Versen betyder: ”Lovprisning till Allah, Som skapade himlen och jorden och bringade mörker och ljus”. Betydelsen är att Allah skapade himlen, jorden, ljuset och mörkret som innan dess inte fanns.
Vi kan inte föreställa oss Allah i våra tankar eller avbilda Honom i våra hjärtan, eftersom Han inte liknar någon eller något. Han existerar och är inte någon fysisk form, inte en kropp. Han är Skaparen av kropparna. Hur ska Han då Själv kunna vara en kropp? Han existerar utan att vara på en plats eller i en riktning och Han tillskrivs inte med kropparnas egenskaper såsom rörelse eller vila.
Hur stor än en människas kunskap är, så kommer den i varje fall att vara begränsad. Däremot är Allah Den som inget kan vara dolt för och Han är Den som känner till all världens fakta, från allt som utförs öppet till det som hålls i det dolda samt det som ingen annan än Han vet om.
Således kommer den, som tror att Allah är någon sorts kropp [; har en längd, en form, en bredd och annat som allt leder till en sammansättning av en kropp] har fallit i det att likna Allah vid skapelserna och den som tror så är okunnig om Allah och är därför inte rättroende. Däremot är den rättroende, den som har den rätta kunskapen om Allah. Det vill säga är bekant med att Herren existerar utan att likna någon eller något.
Allt detta kan förstås från en entydig vers: لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَىْءٌ
Versen betyder: ”Absolut ingenting liknar Honom”. Den olikhet som nämns i versen omfattar allt. Det gäller alla kroppar och fysiska former samt skapelsernas egenskaper, såsom rörelse och vila, att ha en liten eller stor mängd, att tala med en stämma, att tänka samt att ha intentionen om att tänka.
Ahl As-sunnah; människor av det rätta, förstod utav denna vers, att det rent förståndsmässigt är omöjligt att Allah skall vara en kropp och att Han varken är i rörelse eller stillhet samt att Han existerar utan att vara på en plats, då Han existerade innan Han skapade platsen. Vidare förstår än mer att Han existerar utan plats när man förstått att Han inte är någon fysisk form. Allt som har en kropp, en massa och en volym, måste uppta ett utrymme – alltså finnas på någon plats. Men Allah är ingen fysisk form och är därför inte i behov av någon plats. Han är Skaparen av dessa ting och berörs inte av Sin skapelse.
Sultanen Salahud-Din Al-Ayyoubi, må Allah ära honom, besatt Ahl As-Sunnahs tro, Al-Ash^ariyyahs tro som muslimerna ärvde från följeslagarnas tid till hans era. Han har i varje fall beordrat de, som kallade till bön att läsa denna tro från moskéernas minareter innan gryningen, så att närboende till moskéerna dagligen kunde höra denna tro. Senare författade en muslimsk lärd en avhandling om trosläran och gav den till honom som gåva. Sultanen Salahud-Din läste boken och tyckte om den mycket. Han fastslog den som lämplig och väl klassificerad undervisningsmaterial till såväl barn som vuxna. I denna bok nämns den islamiska gudatron på ett vacker och enkelt sätt, för alla att förstå. Bland annat står det i boken det som vi förklarat i denna text.
Slutligen lovprisar vi Allah, värdarnas Herre.
